Då varje bostadsområde har sina för och nackdelar och sina bra och dåliga boende så har det i mitt område funnits en man som på sommarhalvåret brukade sitta ute på en av bänkarna vid ett av dessa hus längs med gaveln.Denna man i ca 60 års åldern var alltid välklädd med skjorta och slips och övriga klädesplagg enligt konstens alla regler då utseendet och framtoningen var viktig för denna man.Brukade slå mig ner och byta några ord med denna man ibland när jag passerade om allt och inget i livet bara för trevnadens skull då detta är ett effektivt sätt att lära känna mänskligheten på ett reko plan utan en massa skitsnack från andra.
Denna man hade såtillvida arbetat på sjön en större del av sit liv och brukade berätta om än den ena avlägsna platsen på jorden efter den andra han besökt och när man lyssnade på dessa livserfarenheter så förstod man att mycket av det vi omger oss med idag som Internet,storbildsskärmar,mobiler mm är rent blaha då verkligheten där ute förmodligen slår allt i längden.Att denna man levt ett rikt liv var ställt utom alla tvivel och när han så en dag i höstas inte synts till på länge så frågade jag ju naturligtvis en granne i trappan bredvid om hon visste var denna man tagit vägen.Jo svarade hon lågmält,han dog!.
DOG sa jag kort.Ja det gick nog rätt så fort då hans fru som varit inlagd och svårt sjuk en längre tid slutligen avled så var det precis som om denna man som seglat på världens alla hav bara gav upp kort och gott.Hjärtat stannade en dag när han satt och åt med levande ljus och tyg servett som denna man brukade använda.Stiligt värre med andra ord.Han fann sig förmodligen i ett stadium i livet där han reflekterade över sitt liv och vad han åstadkommit och så när hans fru ryktes bort så var liksom luften slut för gott för denna gamle sailor med slipsknuten prydligt åtdragen runt halsen ovanpå sin nystrukna skjorta och alltid lika välkammade frisyr så lämnade denna man detta jordeliv och världen blev en levande historia fattigare där man slutligen hittade honom över detta köksbord.
Frid över dig sailor där du förmodligen styr din egen båt på himlens hav hand i hand med din lilla fru i en värld långt bortom sjukdomar och elände och tack för dina berättelser från ditt liv.
Läs även andra bloggares åsikter om En sista segeltur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar